Alla människor i Sverige ska nås av riskkommunikation
Utgångspunkten för detta projekt var att Sveriges befolkning är heterogen avseende bakgrund, värderingar, samt spatiala och socioekonomiska förutsättningar. Samtidigt är kunskaperna begränsade när det gäller hur olika grupper av människor förstår riskkommunikation och vilka faktorer som kan förklara skillnaden mellan information och vilka åtgärder människor vidtar för sin egen beredskap.
Det här projektets syfte var att mäta den heterogena befolkningens kunskap, vilja och förutsättningar att kommunicera och hantera större
samhällsstörningar. Forskarna studerade följande tre frågeställningar:
• Vilken betydelse har erfarenhet, resurser och fysisk kontext för
människors förståelse av större samhällsstörningar?
• Vilka faktorer och samband kan identifieras mellan kommunikation,
motivation och individuell handling inför och under större
samhällsstörningar?
• Vilka indikatorer och metoder behövs för att mäta befolkningens
motståndskraft och kommunicera risker?
Under projektets genomförande har flera samhällsstörningar –
coronapandemin, Rysslands invasion av Ukraina och klimatförändringarnas
konsekvenser – förändrat de grundläggande förutsättningarna för risk- och
kriskommunikation i Sverige. Dessa händelser har tydliggjort ojämlikheter i
befolkningens möjligheter att skydda sig, skillnader i tillgång till
information och i tillit till myndigheter, samt hur desinformation och
påverkanskampanjer kan undergräva samhällets motståndskraft.
I projektet använde forskarna en kombination av olika metoder – enkäter,
intervjuer och simuleringsexperiment – och analyserat bland annat hur
riskuppfattningar och människors resurser att kunna hantera en kris formas
av sociala, kulturella och strukturella faktorer.
Resultaten visar att många människor har utvecklat strategier för informationsinhämtning, där de använder sig av flera källor och kanaler som de har tillit till för att bekräfta information. Emellertid gör den ökande förekomsten av desinformation, och i vissa fall också bristande vana, att en del människor undviker digitala informationskanaler och enbart vänder sig till traditionella medier som radio och tv.
Tillgång till socialt och kulturellt kapital, exempelvis utbildning,
inkomst och relationer, påverkar människors handlingsutrymme och
beredskap inför kriser. Utifrån simuleringsexperimenten kunde forskarna se att beslutsfattande och handlande i relation till risker påverkas av skilda drivkrafter, såsom ansvar gentemot andra (exempelvis barn) och
värderingsmässiga övertygelser, i det aktuella fallet skyddet av
yttrandefriheten.
Sammantaget visar resultaten från projektet att befolkningens motståndskraft varierar mellan olika grupper beroende på
bland annat bakgrund och socioekonomiska förutsättningar. Detta
understryker behovet av att utifrån kunskaper om kommunikationens
målgrupp kunna ta fram en differentierad och anpassad kommunikation.
Vi vet en del om bra ledning av kriser, men vad vet vi om destruktivt ledarskap?
Ett projekt kring medier, kriskommunikation och förtroende.
Falsk information är ett hot mot demokratiska samhällen - inte minst under samhällskriser.