De senast åren har krisberedskap blivit alltmer betydelsefullt i Sverige. Den osäkerhet som råder innebär stora utmaningar för yrkesgrupper som arbetar med krisberedskap, men också för den breda allmänheten, inklusive sårbara grupper. Medvetenheten har ökat om att hela befolkningens förmågor, olikheter och behov måste beaktas. När det gäller sårbara grupper anses de ofta vara passiva mottagare av hjälp, i stället för att inkluderas med sin unika kompetens i beredskapsarbetet. Den knapphändiga forskning som studerat metoder för inkludering av sårbara grupper i krisberedskap kommer främst från länder med stora naturkatastrofer och ett svagt offentligt samhälle. Forskningen pekar på att samhällsengagemang och medborgarsamverkan är mycket viktigt, men kommunikationsproblemen, tid och ekonomiska resurser begränsar möjligheten till inkludering.

Syftet med detta forskningsprojekt har varit att studera hur personer med funktionsnedsättningar och deras intresseorganisationer kan involveras i samhällets krisberedskapsarbete för att tillgodose mångfald, social inkludering och jämlikhet.

I projektet har metoder och verktyg utvecklats och testats baserat på teorier från human factors området samt riktlinjer för universell utformning. Dessa ska fungera som stöd i beredskapsplanering för att bättre tillgodose sårbara gruppers specifika behov. Metoderna bygger på samskapande aktiviteter i form av workshops och krisövningar. Vidare har olika verktyg för anpassad kommunikation samt ett krispass utvecklats, som kan användas vid samtal med personer som har svårigheter med tal, skift och förståelse. Dessutom har strategier och riktlinjer tagits fram för hur tillförlitlig och förtroendeskapande krisinformation kan utformas, samt hur den kan göras begriplig och tillgängliganpassad för alla.

Materialet finns dokumenterat i fem broschyrer som går att läsa på länken nedan.  En åtgärdslista för kommuner finns också presenterad.

Populärvetenskapliga informationsbroschyrer om inkluderande krisberedskap - workshops, krisövningar, kriskommunikation och krispass

Målgruppen för resultaten är främst personer som arbetar med krisberedskap på lokal nivå i kommuner, inklusive intresse- och frivilligorganisationer, men också värdefullt för alla samhällets aktörer inom krisberedskap.

Slutsatsen från projektet är att det är möjligt att involvera personer med funktionsnedsättningar som aktiva medskapare i krisberedskapen, vilket också stärker deras egna beredskap. Genom att beakta människors olika kapacitet i stället för att fokusera på generaliserbara stereotyper kan en förberedd befolkning och ett mer resilient samhälle uppstå.