Modell för kommuners riskkommunikation (DURCOM)

Samhället är mer sammanlänkat än någonsin – digitalt, socialt och geografiskt. Samtidigt ökar kraven och förväntningarna på kommuners förmåga att förbereda sig för och att hantera lokala störningar och kriser. Kommunerna ska både identifiera och hantera lokala risker och hot som översvämningar, elavbrott och IT-störningar – och bidra till att stärka invånarnas förmåga att förebygga och förbereda sig inför samhällskriser.

Forskningsprojektet har undersökt hur kommuner arbetar med riskkommunikation för att nå lokal krisberedskap. Projektet har också undersökt hur invånarna uppfattar, tolkar och använder information och kommunikation om risker och beredskap. För att förankra forskningen i praktiska erfarenheter och behov har undersökningarna genomförts i samråd med kommuner i olika delar av landet. 

Projektet hade en tvärvetenskaplig ansats, med forskare från ämnena medie- och kommunikationsvetenskap, sociologi, miljövetenskap och statsvetenskap. Både kvalitativa och kvantitativa undersökningsmetoder användes. 

Resultaten visar att kommuners arbete med riskkommunikationen inte är lika instututionaliserat som arbetet med kriskommunikation. Riskkommunikationen formas av många faktorer – nationell styrning, lokala förutsättningar och organisatoriska rutiner samt sådant som invånarnas erfarenheter, livsstilar och medievanor. 

Många kommuner arbetar aktivt och kreativt med riskkommunikation, men står också inför utmaningar. En handlar om att samordna kommunens risk- och säkerhetsexperter och kommunikatörer i arbetet. En annan utmaning är att nå ut till olika målgrupper utan att skapa överdriven oro och informationströtthet. Detta är enligt projektet extra utmanande i en tid präglade av snabba digitala informationsflöden med många aktörer som kommunicerar olika risk- hot- och beredskapsbudskap.

Det finns också utmaningar i att kommunicera individens egenansvar för krisberedskap, utan att riskera att såra tilliten till hemkommunens egna förmågor och robusthet. Hur människor bor, tilltror och kommunicerar påverkar i hög grad hur de uppfattar risker och vilket ansvar de tycker sig ha för sin egen krisberedskap, enligt projektets resultat.

Projektet presenterar en forskningsbaserad modell samt råd som kommuner kan använda för att reflektera över – och utveckla – sitt eget kommunikativa arbete med att stärka beredskapskulturen.