Från internationella normer till nationell handling

Den sammantagna analysen av alla fyra fall genererar tre centrala insikter som kan vara till användning för alla aktörer som arbetar med normimplementering på svensk nivå:

1) Implementering underlättas av att det är tydligt vilken aktör som förväntas leda och samordna det implementerande arbetet. Denna aktör ska gärna ha internt och externt stöd som ledande aktör, ha mandat att driva arbetet samt vilja och engagemang att göra det.

2) Implementering försvåras om det inte finns en gemensam förståelse för 
normens innehåll eller gemensamma definitioner och terminologi som 
diskussion och förhandlingar kan baseras på.

3) Implementering underlättas av att det finns existerande styrmedel och 
verktyg som är lämpliga för få normen att översättas från accepterad idé 
till faktiskt beteende.

Mer generellt visar studien även på att normimplementering tar lång tid, även i fall som inte mött särskilt mycket motstånd. Studien visar också att 
normimplementering inte är en linjär process med en tydlig början och ett slut. Även i fall där normen till synes har spridit sig i ett ”top-down”-mönster så har normerna fortsatt att utvecklas i ett ständigt utbyte mellan internationell och nationell nivå, även långt efter de antagits nationellt.