Brottsförebyggande åtgärder mot radikala vänsterrörelser

För att undersöka hur kommuner och myndigheter arbete med att utveckla lokala brottsförebyggande åtgärder för att motverka politiskt motiverad våldsanvändande och "våldsbejakande extremism" har forskarna genomfört intervjuer. Intervjuer har hållts med poliser, socialarbete och lärare i tre större svenska kommuner där vänsterradikala grupper varit aktiva under senare år. 

Några av forskarnas resultat är: 

• Nu för tiden är den radikala vänsterrörelsen snarare en mer traditionell organiserad rörelse som strävar efter att mobilisera lokalsamhället.
• Under 2010-talet har användadet av skadegörelse och våld mot personer minskat till förmån för mer konventionella protestformer.
• Tjänstemän som intervjuats ser inte "vänsterextremism" som ett reellt lokalt problem för dem.
• Tjänstemän överlag ansåg sig ha mycket mindre kunskap om vänsterextremism än andra former av extremism.
• Enligt tjänstemännen är det svårt att hitta sociala indikatorer på att någon håller på att bli "vänsterextrem". Aktivisterna uttrycker sällan politiska åsikter som anses problematiska, och anses inte vara belastade av sociala problem. 

Några av aktivisternas upplevelser och erfarenheter är:

• Endast ett fåtal aktivister beskriver faktiska erfarenheter av lokala brottsförebyggande insatser.
• Aktivister beskriver att de utsatts, eller riskerar att utsättas för sanktioner (exempelvis nekat tillträde till offentliga arenor) och utestängning från det offentliga samtalet.
• Många aktivister uttrycker oro för att bli personligt och offentligt sammankopplade med "våldsbejakande extremism" och få problem med exempelvis jobb- eller bostadssökande.
  • Oron har bidragit till en ökad tystnad kring politiskt engagemang.
• Brottsbekämpande åtgärder har lett till nedsvärtning av den radikala frihetliga vänsterrörelsen och ökat risken för splittring i öppna grupper.
• För slutna grupper som använder våldsamma metoder anses utpekandet snarare ha bekräftat aktivisternas status och verklighetsbild.